till den jag älskar
just nu går allting snett för mej, ingenting blir som det ska. Börjar fundera om det är nåt fel på mej, vet faktiskt inte. Jag har alltid vart såhär, ända sen jag var liten. Trög och svårfattad så är det. Nu gäller det då en kille eller rättare sagt min kille. Ända sen vi börja prata innan vi blev tsm så har jag sagt att jag gillar honom och så. Men han har sagt flera gånger att jag inte visar det. Okej asså jag kan rätt svårt att visa känslor, speciellt genom en skärm. Vet inte varför, nu är vi då tsm och tillbaka t samma. Han börjar tvivla för jag inte visar att jag älskar honom, men jag försöker visa det men har inte så lätt för det. Så är det bara. Helt ärligt så älskar jag honom, över mycket, över allt. Han är den bästa man skulle kunna tänka sej seriöst. Solen i mitt liv, som fått mej att må bättre och orka. Jag litar på dej, jag känner mej trygg med dej, jag är lycklig med dej, jag mår bra med dej alltså allt. Tacksam att du allti finns och ställer upp för mej, verkligen. Gör alltid desamma, du kan alltid prata med mej om allting, spelar ingen roll vad det gäller. Jag ställer alltid upp för dej dygnet om. jag älskar dej, tvivla inte på det, de ska du inte behöva göra. Ska bli bättre på att visa det, det ska jag verkligen.
Svär på allt, inte kännt såhär för någon förut.
Du är mitt allt<3
